So be it!

Efter jag varit iväg några ärenden har jag landat här i soffan igen. Och här stannar jag tills jag ska förbereda maten. Jag rör mig inte ur fläcken!

Jag har på tok för ont i kroppen för det. Men vissa saker måste jag resa på rumpan för och det jag planerat för dagen är gjort så nu är det helt och hållet vila. Resten av eftermiddagen och kvällen.

Att några ärenden, där det inte innefattat någon stress, eller att bära något tungt överhuvud taget, kan ta slut på mig så helt och hållet är förunderligt. Ibland blir jag påmind hur mycket i min rehab jag backat. Men skam den som ger sig...och jag är inte den typen som ger mig. No sir, jag ska kämpa mig tillbaka. Det tar sån jädra tid bara. Men det får det och måste det göra. So be it!

Ha det gott
Lene