Jag kämpar som en gnu för att få det att fungera och öka på timmar, men jag kommer ingenstans känns det som. Så fort jag ökar mina timmar så ökar smärtan markant, som ett brev på posten. Ändå har man ju påtryckningarna utifrån. Från vissa instanser. Snart möte igen och då får vi väl se vad som sägs. Ibland känns det som man kämpar i total motvind. Men..jag är inte en person som ger sig och jag tänker inte ge mig. Jag kämpar på och hoppas på det bästa.
Idag är en motig dag men jag kämpar. Som alltid. Vad mer kan jag göra?
Jobb i eftermiddag är det som gäller. Dessförinnan ska jag försöka få lite gjort här hemma. Jag ska hänga in lite tvätt.
Sedan iväg och handla lite, in på gymmet och träna ett lätt pass innan jag börjar jobba. Hur ser din dag ut?
Ha det gott
Lene
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar