Jag känner mig så duktig som klarar att gå 5 km i raskt tempo. Det var inte så länge sedan jag inte klarade 1 km ens.
Det blev kanske inte den bästa tiden, men det gör inget. Jag gick på så gott jag kunde. Det känns i alla fall helt underbart och jag klappar mig själv på axeln.
Jag hade ju Zeth med mig så det blev små nosa och kisse pauser emellanåt, men det gör inte så mycket. Det är sånt jag får räkna med när jag har honom med mig. Han måste ju få göra sitt också.
Nu ska jag hoppa in i duschen sen börja med maten. J jobbar över idag så det blir bara El och jag till middagen.
Ha det gott
Lene
 |
| Jag och min älskade Zeth |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar