Det vet man ju aldrig!

Igår kväll snöade det. Inte för att det direkt lade sig, eller jo lite vitt blev det nog på gräset men inte särskilt länge.
Idag är det så nära vårlikt väder man kan komma tycker jag. Solen skiner inte (än i alla fall) men småfåglarna kvittrar för fullt och det är väldigt behagligt ute. Det var riktigt skönt att gå en runda och det var väldigt välbehövligt. Jag blir snart tokig på min smärta. Men jag kämpar vidare. Jag ger mig aldrig.

Torsdag.. vad händer en dag som denna?
Jag och Ellinore ska köra några ärenden idag och sedan ska jag jobba senare i eftermiddag. Annars händer inte särskilt mycket tror jag. Jag får se om jag får till ett pass på gymmet innan jag kör hemåt efter jag jobbat. Det vet man ju aldrig serru.

Ha det gott
Lene